Ren oskuld: Ali Asghar


 

En djup tystnad föll. Som om nattens mörker svept in denna heta dag. Det var dags för Imam Hossein(A) nu. Han skrek ut, ett rop varken bundet till tid eller plats, ekande i varje älskares hjärta till evighetens slut, ”Finns det någon kvar att hjälpa mig?”. Ali Asghar, Imam Hosseins(A)lilla baby som låg i sin säng, kröp ur den och föll till marken. Imam Hossein(A) förstod sin lilla sons budskap och gick för att omfamna honom. Imam Hossein(A) tog på sin morfars, Profetens(S), turban och höll sin faders, Imam Alis(A), svärd i hand med Ali Asghar i sin famn när de tillsammans sakta gick ut för att möta sitt öde. Imam Hossein(A) skrek ut, ”O ni soldater av förtryck! Ni har något emot mig, men detta lilla barn jag bär i min famn, vad har han någonsin gjort för ont? Han har inte druckit en droppe vatten på tre dagar och dör av törst. Hans moders mjölk har torkat ut och hettan steker hans lilla kropp. Jag ber er att ge lite vatten till detta oskyldiga barn!”

Tystnad och väntan var det enda svar han fick. Imam Hossein(A) viskade då till sin älskade lilla son, ”Ali Asghar, min älskning, min soldat, min kämpare, min krigare! Du är Alis barnbarn men för liten att kämpa med svärd. Gör ditt Jihad och kämpa med din tunga istället!”
Ali Asghar, trots sin unga ålder, förstod vad sin pappa hade sagt till honom och sakta slickade han sina tunna läppar med sin uttorkade tunga. Några ur Yazids armé föll i gråt av denna syn. Ali Asghar kämpade för Imam Hosseins(A)sak med bara sin tunga, och vad var svaret? Hans svaga, tunna hals blev spetsad med en vass pil som fyllde hans törstiga själ med blod. Imam Hossein(A) föll på knä och grät starkt tills han nästan förlorade medvetandet.