En uppstigning till himlen


 

Ibn Abi al-Hadid(1), en av sunnitiska lärda, beskriver Imam Hossein(A) så här: ”Mästaren och ledaren bland folket som inte har accepterat förödmjukelse, den som lärde människorna storsinthet och att välja döden under svärdets skugga istället för underkastelse. Abi Abdallah, Hossein Ibn Ali Ibn Abi Taleb, den som fick en möjlighet med sina följeslagare men han vände sig bort från förödmjukelsen att inte dödas av Ibn Ziyad och föredrog döden över förödmjukelse…”(2)

 

Nu har de sista stunderna för läraren av andlig frihet, värdighet och underkastelse för mänskligheten anlänt. Nu har Martyrernas Mästare(A) ingen följeslagare. Hans följeslagare har dödats och alla som har deltagit i striderna från Bani Hashims stam har blivit martyrer. Med våra hjärtans ögon och genom att förlita oss på historiska källor ska vi gå genom striden: Vi ska titta på Imam Hossein(A) och hans situation och aktiviteterna under striden…

 

Vi måste kontinuerligt ha i åtanke att detta är när situationen hade blivit förfärlig. Jag tittade på Imam Hossein(A), han hade satt sig på hästen. Fienden hade omringat honom och de hade närmat sig. Jag tittade en gång till. Jag såg honom inte på hästen, han hade fallit av. Vet du varför hans jord anses vara den bästa jorden? Eftersom det på den jorden har det ägt rum en prostration (att gå ned med huvudet i marken under tillbedjan) som är unik bland alla prostrationer från den första skapelsen till återuppståndelsens dag. Imam Hosseins(A) prostration på den heta jorden var inte med pannan utan med ansiktet.

 

Vet du när den prostrationen ägde rum? När – enligt återberättaren – ”spjuten och svärden hade skadat hans kropp, hans Saleh Ibn Wahab al-Mazni stack ett spjut i Imamens(A) ena sida. Då föll Imam Hossein(A) på sin högra sida på marken medan han sa: ”Bismillah, wa Billah, wa ala Millate Rasul Allah…” (I Guds Namn, genom Guds vilja och genom Profetens(S) nation).

 

Jag tittade långt ifrån. Varför mörknade himlen helt plötsligt? O, ack, jag såg någonting stigande mot skyn, men det gick inte så långt upp. Det såg ut som ett huvud hade satts på ett spjut. När jag tittade närmare såg jag att det var Imam Hosseins(A) huvud som var på spjutet.

 

”[Då säger Gud till den rättfärdige:] ”Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis!”(3)

Vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända.

 

(Ovan är ett urval taget från ”Fawaid al-Mashahid” och ”Mawa’iz” av Sheikh Jafar Shooshtari)

 


 

Fotnoter:

 

1. Izz al-Din Abu Hamed Abd al-Hamid Ibn Hibat’Allah Ibn Abi al-Hadid, var känd som Ibn Abi al-Hadid, var en framstående teolog och historiker under sin tidsepok. Han var också en författare under det sjunde århundradet. Hans mest framgångsrika arbete är Sharh Nahjul Balagha (Kommentarer på Imam Alis(A) bok ”Höjden av vältalighet”).
2. Sharh Nahjul Balagha Ibn Abi al-Hadid, vol 3, s. 249
3. Den heliga Koranen 89:27-30